Djuplodande vetenskapsteater om havet

Jag skriver artikeln Djuplodande vetenskapsteater om havet i Tidningen Kulturen den 1 juli 2009.

Det går att engagera kring vetenskapen. Teaterpjäsen Torsk i soppan- teater med drag om kloka torskar och sjuka hav kombinerar vetenskap, miljöpolitik och underhållning.

Läget för fiskbeståndet i världens hav är mycket allvarligt, vissa forskare kallar det katastrofalt. Fångsterna av fisk är för stora och skadliga på ekosystemet, samtidigt som fiskeriverksamheten är ekonomiskt ineffektiv och beroende av statliga bidrag. Går det att dramatisera en så svår problematik? Kan den undvika att falla i den politiska teaterns ofta övertydliga budskap?

På Länsteatern Gotland kidnappas i samband med Almedalsveckan publiken av torsken Ulrike och ålen André Anguilla, spelade av Helge Skoog och Johan Paulsen. De två havsdjuren har fått nog av människornas behandling, ställer dem inför rätta och tar dem med ut på ett äventyr bland forskare, fiskare och politiker. Tanken går till musikalen Animalen av Tage Danielsson, uppdaterad för havet.

Pjäsen blandar nyskriven folkpopmusik, lite fräckisar och en god portion engagemang. Skådespelaren Johan Paulsen sätter fingret på vad som ger pjäsen dess laddning "vetenskapen är politisk i sig själv". Tyvärr ses ofta vetenskapen annars som inte tillräckligt dramatisk.

Vetenskapsteater är en genre som oftast handlar om en forskares liv och levene, utan att ta med forskargärningen tillräckligt mycket i dramat. Det finns mer att hämta för dramatiker än bara personlig dramatik och relationsdrama.

Torsk i soppan tar ställning, men ger anrättningen en bättre smak genom att låta alla sidor argumentera för sin sak under rättegången, även yrkesfiskarna. Riktigt vad som bör göras lämnas mer öppet av de marina terroristerna och forskarna. Jordbruksminister Eskil Erlandsson, som medverkar i pjäsen, ger förvisso några löften om åtgärder under det svenska ordförandeskapet i EU. Intrycket är att havets problem kräver en mer djupgående debatt kring fiskepolitik och vår kulturs inställning till havet som miljö.

Vissa av de många ordvitsarna är inte fullt skarpslipade, fast ger ändå en rolig inramning till forskarnas redogörelser via videositen YouTube. Där förlorar pjäsen förstås tempo, men vinner på att låta forskarna föra ett seriöst resonemang och inte förminska kunskapen.

Torsk i soppan ger en god populärvetenskaplig upplevelse för både ungdomar och vuxna, som förhoppningsvis kan drivas vidare efter anslaget från vetenskapsrådet FORMAS.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, torsk, miljö, miljöpolitik, Eskil Erlandsson, regeringen, vetenskap, forskning, Gotland, fiske

Intressant