Jag skriver artikeln Leni Riefenstahl på Södertälje Konsthall, mörkret visar en ny fängslande sida i Tidningen Kulturen den 13 juli 2009.
Södertälje Konsthall har fått till en utmärkt ny utställning på Luna Kulturhus. Fem liv visar fotografier av och med Leni Riefenstahl (1902-2003). Hon är fortfarande starkt förknippad med sitt filmarbete i nazi-Tysklands tjänst, men det finns vackrare och farligare sidor att visa av hennes konstnärsskap.
Det är slående att se hur bred Riefenstahl var som konstnär. Hon var dansare, skådespelare, regissör, fotograf och undervattensdykare. Alla fem sidorna av Riefenstahl visas upp och utställningen fokuserar klokt nog inte på hennes två mest kända verk Viljans triumf om de nazistiska partidagarna i Nürnberg eller Olympia från Hitlers propagandatriumf vid olympiaden 1936 i Berlin.
En utställning som bara refererat till hennes tid som Hitlers filmmakare hade varit lättare att ta till sig för publiken genom att kittla intresset med nazistkopplingen. Genom att belysa Riefenstahls andra sidor visar Luna Kulturhus hur ett skickligt kuratorskap kan öppna vinklar som tidigare varit obemärkta i ett konstnärsskap som rätt länge varit beroende av sin egen mörka myt.
Riefenstahl hade en karriär som dansare bakom sig, vilken hon fått ge upp efter en knäskada, men ögat för koreografi följer med i hennes filmfotografis rörelse och dramatik. Bilderna från dessa perioder är inte de mest intressanta i utställningen rent fotografiskt, de är främst publicitet från teatrar och filmstudion, men ger betraktaren en förståelse för vad som kommer att prägla Riefenstahl senare i karriären.
Genom intriger och innovation så tar sig Riefenstahl fram i filmvärlden, vilket var svårt som kvinna på 30-talet. I filmernas fotografier ser vi det drömska från den tyska filmens romantiska dramer om bergsklättring, där hon tog statisterna tog ofta direkt från bergsbyarnas bönder som i regidebut Das blaue Licht (det blå ljuset).
Bilderna från de två berömda dokumentärerna är storslagna, men visar också Riefenstahls kopplingar till hennes samtid, i den sovjetiska filmens formalism och "de svarta tjugo åren" när den italienska filmen påverkades av fascismens smakdomstol LUCE.
Kriget drabbade henne hårt, vilket illustreras av foton ur Riefenstahls privatliv under kriget, som döljer en tragedi under den strama lycksaliga ytan.
Ofta framhålls att Riefenstahl skulle ha haft mycket svårt att komma tillbaka på den internationella arenan efter krigsslutet. Faktum är att hennes filmer åter visades på biennalen i Venedig 1959, att hon hade uppdrag i Sudan för Time-Life Magazine och tyska Stern. Riefenstahl var officiell fotograf för Sunday Times Magazine vid olympiaden i München 1972.
Hon vände sin kamera mot Sudan och Nubafolkets liv. I flera bilderböcker så skildrade hon detta Nubafolket med stora sympati som ädla vildar. I färgsprakande fotografier visas stammens liv upp med samma stiliserade, gripande och även brutala blick som präglade hennes fotografier av idrottsmän. Det var inte rasism som drev Riefenstahl men ett, för en demokratiskt sinnad betraktare, rätt problematisk kult av styrkan.
Undervattensfotografierna är skickliga, men inte så iögonenfallande. Riefenstahl hann inte få samma handlag med den uttrycksformen då hon fick dykcertifikat först vid 71 års ålder.
Den mesta propagandan glöms bort av eftervärlden, om den inte är skickligt utförd. Riefenstahls filmer blev mer epokgörande än vad många vill erkänna, då hennes bildspråk inte bara kopplade till andra totalitära regimers utan också till vissa av modernitetens rötter.
Olympia är stilbildande för det heroiserande idrottsreportaget, vi kan se dess like på Sportspegeln varje kväll. Hennes blick för den mänskliga kroppen, och dess rörelse, dess estetik och form är konstnärligt mycket intressant, och förmedlar utställningen på Luna Kulturhus. Det politiska budskapet kom i andra hand för Riefenstahl, det är hennes konstnärliga budskap som är lika kontroversiellt. Rädslan för hennes bildkonst beror kanske på att publiken påminns om hennes påverkan på samtiden?
Utställningen Fem Liv med Leni Riefenstahl är öppen till den 15 augusti.
Läs även andra bloggares åsikter om Leni Riefenstahl, konst, kultur, Södertälje, Sudan, Adolf Hitler, nazism, olympiaden, fotografi
Intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar