Det var bättre förr

Vad menar folk när de säger att det var bättre förr?

Ibland är det sin egen svunna ungdom de talar om; världen är för långsam och inskränkt tills att upp du är tjugo år gammal, precis lagom vid trettio och allt börjar gå för fort eller vara dekadent vid femtio och därefter.

Ibland handlar det om bedömning efter politisk åskådning, fast då blir forntiden bara en symbol för idéer man själv gillar eller ogillar. Friedrich Nietzsche talade om monumentalistisk och revolutionär historieskrivning i Historiens nytta och skada.

Förra året kom en mottrend; Anders Bolling med boken Apokalypsens gosiga mörker, Hans Rosling fortsätter sitt projekt med Gapminder för en faktabaserad världsbild (om hur statistik visar hur världens tillstånd förbättras) och Fabian Wallin och Teodor Paues släpper boken Flyt där de jämför 70-talet med dagens situation i en stil som påminner om Två nötcreme och en moviebox av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson fast på samhällsnivån.

Peps Persson släppte den första svenska reggae-skivan 1975, huvudspåret är tidstypiskt: Hög standard... va’ fan är hög standard, frågar Peps.



När Peps Persson sjöng så var Sverige i världstoppen när det gällde BNP! Sverige hade skjutit i topp från en BNP per capita år 1950 på $6,738 till en BNP per capita år 1973 på $13,494. Förbättringen måste ha varit tydligt märkbar över inte ens en generation. Men titta på dagens BNP-siffror på Wikipedia, Sverige är inte i topp men tredubbelt så rikt. Hans Rosling brukar skämta att han är mexikanen i familjen, då Sveriges BNP per capita 1948 var lika hög som i dagens Mexico, för visa hur mycket Sverige har förändrats.

Visst, bruttonationalprodukten har sina nackdelar och det finns andra mått. Poängen är att visa att redan en snabbt sökning på Google ger att det ekonomiska utrymmet ökat. Sedan kommer vi till den viktiga frågan, vad vi gör med utrymmet, som kanske Peps Persson egentligen menade?

Det spelar roll. Idag har det afrikanska landet Gabon lika hög BNP genom sin olja som EU-medlemmen Portugal. Få skulle nog säga att Gabon är ett lika högt utvecklat land som Portugal, särskilt som välståndet i Gabon är oerhört ojämnt fördelat- främst till familjen Bongo.

Det är ingen match att ge sig på 70-talets och 50-talets Sverige. Allt framstår som underutvecklat i jämförelse. Så även oavsett den politik fördes. Även den mest generösa fördelningspolitiken hade då inte mycket att fördela.

Känslan av det var bättre förr drivs nog snarare av att förbättringarna var mer synliga för gemene man mellan 1950 och 1973 än mellan 1973 och 2008. Mitten av 1900-talet såg väldiga omvälvningar och omflyttningar i närmiljön.

Kanske Anders Edwardsson hade rätt i sin bok att moderniteten kom till stora delar av Sverige först på 50-talet. Efter 1973 har vi levt i denna modernitet och vidareutvecklat den, inte brutit radikalt mot den... fram tills kanske nu?

Det är kanske därför som det verkar för enkelt att välja bort överkonsumtionen? Vad vi väljer bort är ju inte bara TV-spel, dokusåpor och standbyknappar, utan faktiskt den energiproduktion som ligger bakom den enskilt största minskningen av fattigdom i historien samt av annan livsavgörande teknik. Det är lättare att varva ner när man är rik.

Problemet är hur produktion och konsumtion går till. Det är frågor kring hållbarhet, om tipping points och om strukturerna i dagens samhälle verkligen producerar värden. Nu finns medlen att bygga om dem, att hacka världen.

Det finns tillfällen då jämförelser bakåt kan ge kompassen rätt riktning. Fast baksidan är att den bakåtblickande optimismen och nostalgin även lockar med sin passivitet, det blir bättre eller sämre i vilket fall som helst. Vi benchmarkar till Tage Erlander, löntagarfondsstriden eller striden om almarna. Det känns lättare än att se framåt.

Nu var nog Peps Persson mest kritisk mot västerlandets konsumtion, men frågan är rätt: vad är det vi menar med hög standard?

Läs även andra bloggares åsikter om Fabian Wallen, flyt, böcker, Teodor Paues, Peps Persson, ekonomi, 70-talet, samhälle, politik, historia

Intressant