fredag 26 februari 2010

Europa vid ett vägskäl?

Stockholms Handelskammare bjöd till bloggkväll med Annika Ström Melin om EU. Det blev mycket intressant.

Charlotte Nyberg från Stockholms Handelskammare inledde. Hon har en poäng med att frihandeln kan bli en svår fråga, särskilt när det mer protektionistiska parlamentet får större inflytande över handelspolitiken. Nyberg uppmärksammade också ett nytt förslag om ursprungsmärkning, att det skall stå ”made in non-EU” på varor som inte är gjorda i EU. Det blir en högre kostnad för konsumenterna, och Nyberg angav att särskilt de italienska skotillverkarna driver frågan.

Annika Ström Melin berättade om eurokrisen, där alla sade sig blivit tagna på sängen, efter uppmjukningen av stabilitetspakten. Det svenska ordförandeskapet hade gått bra förhållandevis, särskilt med tanke på att föregångaren Tjeckien fick en regeringskris mitt i arbetet. Spaniens ordförandeskap har blivit mer problematiskt då landet är i kris. Fredrik Reinfeldt höll huvudet kallt med problemen att få Vaclav Klaus i Tjeckien att skriva under Lissabonfördraget. Problemet blev att EU:s president och utrikesminister blev så svaga, där ansåg Annika att Reinfeldt borde varit mer aktiv, men det finns en god förklaring att han gjorde så (se nedan).

Utrikespolitiskt kommer nu ett stort utrikesdepartment bildas i Bryssel, där representationskontor blir en slags EU-ambassader. Förmodligen kan det leda till att svenska ambassader i EU-länder läggs ned. Det ordförandeskapets strategiska mål med att lösa konflikten mellan Slovenien och Kroatien gick bra, och även Östersjösamarbetet.

Värre då med klimatmötet i Köpenhamn där det inte blev något bindande avtal, och där EU tydligen inte gick in med strategin att lyssna på andra länder (konstigt förhållningssätt). SWIFT-avtalet och dess fall, som Annika uppgav att kommissionär Cecilia Malmström ville skjuta på, var också en förlust för det svenska ordförandeskapet.

Handeln inom EU har stärkts vidare genom euro. Just nu råder stor tveksamhet, skall man ta in internationella valutafonden IMF för att hjälpa Grekland eller skall medlemsländerna sköta det själva? Annika påpekade att genom ECOFIN, det finansiella samarbetet, har finansminister Anders Borg lyckats att få finansmarknaden på EU-nivå.

När jag lyssnade på Annika tänkte jag att Europeiska Unionen kommer nog inte att bli en superstat. Den federalistiska vision som byggdes upp av Jean Monnet, Robert Schumann, Paul-Henri Spaak och Altiero Spinelli skulle ha tjänstemännen i kommissionen som den ledande institutionen, men en viktig del av makten har överförts till Europaparlamentet och tydligast till COREPER och Europeiska Unionens råd, ministerrådet.

Annika Ström Melin gav en god illustration, van Rompuy och Barroso satt övergivna på sin presskonferens nyligen i Bibliothèque Solvay, medan pressuppbådet gick till regeringscheferna Angela Merkel och Nicolas Sarkozy när de höll sin presskonferens. Farmor Gun påpekade en lärdom hon gjort från sitt arbete med telekompaketet, många tror att parlamentet bestämmer. De förstår inte den maktdelning som finns inom systemet.

Det finns inte någon plan, ingen ”chockdoktrin”. Det är evolution som skapat en stryktålig struktur för att kunna handha konflikter mellan medlemsstaterna i form av diplomati, mellan nationella tjänstemän på högsta nivå och stats- och regeringschefer.

Även europavänner som professor Barry Eichengreen förutspådde stora spänningar mellan EU:s alltmer olikartade medlemsländer. Jean Monnets vision med administrationen som enande kraft, hade inte hållit samman EU på det sätt som diplomatin gör. Tekniska frågor hade kunnat bli politiska frågor, där de nationella regeringarna alltför enkelt hade kunnat dra sig undan gemensamma beslut.

Den diplomatiska praktiken gör att underhandlingarna blir högt konfidentiella, hemliga och finns inte tillgängliga för allmänheten. Det finns inga anteckningar i ministerrådet som speglar vilka ståndpunkter medlemsländerna intagit, oftast återges bara ett enhälligt beslut efter att det mesta arbete gjorts i Coreper. Annika Ström Melin gav den korrekta stämningsbilden att när ett ärende når riksdagens EU-nämnd är klockan fem i tolv, och har redan byggt upp ett enormt momentum.

Arresteringsordern för Europa är ett intressant exempel. Den säger inte att något medlemslands lagar är bättre eller sämre, utan att de är jämlika. Det är en relativistisk ståndpunkt som tar sig in i EU, för att det är en praktisk ståndpunkt för politiken och administrationen. Annika Ström Melin påpekade sina reservationer mot att dömas under turkisk lag. Det är nog många som inte känner förtroende för en del länders rättsväsende.

Annika Ström Melin tog upp problemet med att de långa beslutstiderna gör att europanyheter har svårt att få genomslag i media. Hon har rätt. Det, tillsammans med det diplomatiska arbetssättet, är en av förklaringarna till att EU-nyheter blir extra torr utrikesjournalistik, koncentrerad till toppmöten. Tankesmedjorna i Bryssel, som The Economist’s EU-signatur Charlemagne påpekade, handlar mest om gott kaffe, smarriga croissants och vaga seminarier med det fåtal kommissionärer och tjänstemän som har tillräckligt tunga namn.

Problemet är att sker samtalen diplomatiskt blir det svårt att få en djup politisk laddning. Det entusiasmerar inte samhället. Medborgarna känner att de inte får insyn, särskilt i en tid den efterfrågas med e-förvaltning. Frågan om PSI-direktivet väcktes av Fredik Sand på Handelskammaren. Systemet blir nog stabilt, men det blir reaktivt, istället för proaktivt. Konsensus har fördelar, men kan också skapa konflikträdsla och brist på nya lösningar, i en tid då EU behöver dem.

Andra bloggare hos Handelskammaren

http://jespersvensson.blogspot.com/

http://www.robertnoord.se/

http://noleryd.blogspot.com/

http://diffusioner.wordpress.com/

http://lisagemmel.blogspot.com/

http://annaws.wordpress.com/

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1657

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Intressant
Skicka en kommentar

The road leaving Mont Pelerin is the road leading to renewal

Read the article  The road leaving Mont Pelerin is the road leading to renewal on Medium on the future of free market and liberal ideas. ...